Sparat under: Musik, Personlig utveckling | Etiketter: keep me in my place, whomadewho
Sparat under: Litteratur, Personlig utveckling | Etiketter: adlibris, adlibris.se, gratis frakt, Lyckoformeln, Stefan Klein, vad vetenskapen kan lära oss om lycka
Efter att just lagt en order på 15 (!) böcker från Adlibris, allt från skönlitteratur och populärvetenskap till personlighetspsykologi och management, tänkte jag tipsa om ett litet guldkorn som man nu kan komma över oerhört billigt.
Stefan Klein – Lyckoformeln; vad vetenskapen kan lära oss om lycka
En helt fantastisk bok som lär en hur hjärnan och kroppen reagerar på olika situationer, varför vi blir glada och ledsna, och varför man inte ska agera ut sin frustration när man är arg!
Notera att omslaget skiljer sig från det på Adlibris, men det är samma fantastiska innehåll! Rekommenderas starkt, och för 25 kronor (och gratis frakt) är det här ett av dina bättre köp i ditt liv, jag lovar!
Sparat under: Personlig utveckling, Vetenskap | Etiketter: drömmar, klardrömmande, lära sig, lucid dreaming, lucid dreams
Har du någonsin drömt något helt knasigt, för att plötsligt stanna upp och inse, ”oj, nu drömmer jag visst!”
Det är en häftig känsla, och fenomenet kallas för lucid dreaming, eller klardrömmande. När man väl befinner sig i det här tillståndet, kan man bestämma fritt över drömmen som sin egen lekplats!
Själv har jag bara lyckats med detta en gång, men med lite träning går det att göra regelbundet! Det måste varit för över ett år sedan som jag först började experimentera med detta, förde drömjournaler osv. Experimentet varade endast en vecka, tyvärr, men ämnet kom på tal för inte så länge sedan igen. Då genom en granne som berättade att han gjort för vana att nypa sig i armen, så att han ska göra detsamma när han drömmer, coh därmed inse att han är vaken i drömmen!
Jag provade samma sak, och några dagar senare, i en dröm där jag infiltrerade ett superhemligt militärhögkvarter så kom jag på mig själv med att nypa mig i armen, utan någon smärta, och vips insåg jag att jag befann mig i en dröm!
Bara denna insikt gjorde mig upprymd nog att nästan vakna, men efter att ha lugnat ned mig kunde jag sedan leka runt i drömmen helt fritt. Bestämma scenario, kontrollera tid och rum, röra mig helt obegränsat. Jag upptäckte att det var väldigt roligt att flyga, om än svårt att styra i början. Många bergstoppar klarade jag mig undan med hjärtat i halsgropen!
Kort sagt är lucid dreaming en häftig upplevelse, och något som jag tror kan vara ganska utvecklande på lång sikt om man brukar det rätt. Tänk att kunna utforska tid och rum i sömnen, det blir ju nästan som lek fast man tar igen sig!
Här följer en kort how-to-guide för Lucid Dreaming. Enjoy!
När man väl kommer igång med drömmandet, och märker hur lätt det är att hetsa upp sig till den grad att man vaknar, kan det vara bra att läsa den här artiklen. Där talar en expert om hur man som nybörjare bör hantera sina drömmar. Lycka till!
Sparat under: Personlig utveckling | Etiketter: brain integration, EEG, Fred Travis, nlp, TM, Transcendental Meditation
Jag vill dedikera detta inlägg till Johan som visade sån tolerans och förståelse i sin kommentar till mitt förra inlägg.
Idag hade jag äran att delta på en mycket intressant föreläsning om hjärnan, hur den fungerar och hur man kan få den att fungera bättre. Fred Travis, PhD, var på besök och pratade om Transcendental Meditation, Brain Integration och hur dessa inverkar på både arbete och privatliv.
Dr Travis började med att förklara lite kort hur hjärnan fungerar, var olika sinnesintryck sorteras och sedan analyseras. Hur beslut tas, hur stress uppstår, hur stress kan hjälpa eller stjälpa oss i våra uppgifter beroende på hur vi uppfattar den, med mera.
Därefter började han prata om hur cellerna i hjärnan kan påverkas av upplevelser, hur man ständigt lär sig nya saker och utvecklar olika delar av hjärnan. Kanske inget chockerande för många läsare, men säkert nytt för någon. Ett exempel på detta är när folk som blivit blinda genom en olycka eller operation tvingas lära sig läsa Braille, och inom loppet av månader har utvecklat delar av hjärnan associerade med känsel och andra sinnen. Ett kul experiment man kan göra hemma är att gå med ögonbindel i en vecka och se hur väl man klarar sig efter det! För att inte nämna hur det känns när man börjar se igen! Tydligen ska färger och kontraster ha ”skruvats upp” en del, så det kan vara värt att befinna sig i ett rum med dämpad belysning när man väl ska börja se igen.
Notera skillnaden mellan A och B
Exempel på hur hjärnan utvecklar vissa områden efter upprepad stimulans. A och B visar en chimpans hjärna där delar som är associerade med handens fingrar utvecklats efter att under flera månader berörts dagligen.
På samma sätt menar Travis att man i princip bör kunna utveckla alla aspekter av sin fysiologi, och även kognitiva förmågor. Språk, den perfekta golfsvingen, eller ett förfinat sinne för smak. Allt handlar om att medvetet träna hjärnan genom att låta den uppleva saker gång på gång.
En annan aspekt som var intressant var något han kallade brain integration. När hjärnan fokuserar på viktiga uppgifter uppstår ett tillstånd av flow där allt oväsentligt kopplas bort och man presterar sitt absolut bästa. Genom att göra en EEG-mätning kan man se hur hjärnan arbetar i starka vågor i dessa tillstånd, till skillnad från i vanliga fall då den är ebb och våg tenderar till att ta ut varandra. Dessa mönster, som man har valt att kalla för brain integration, lånat från datorvärldens System integration; ”the process by which smaller pieces of software are brought together to form a larger piece of software that was designed to solve a problem.”
Med andra ord, brain integration handlar om att hjärnans olika delar arbetar som en enhet (mer så än vanligtvis), filtrerar bort onödig input och avstår onödiga reaktioner, såsom irritation eller svårigheter att fokusera på uppgiften i fråga. Låter ju toppen! Hur uppnår man detta?
Dr Travis har genom åren funnit de här resultaten hos bland annat chefer, idrottare och musiker i världsklass. Kort sagt, människor som tränat sina sinnen och förmågor för att med stor precision kunna utföra uppgifter med stora krav på prestation och kontinuitet.
Så hur kan du och jag också skaffa oss superhjärnor?
Dr Travis (et al.) menar att Transcendental Meditation, eller TM, är ett effektivt sätt att lära sig använda hjärnan och krama ur den potential vi alla föds med.
TM kan tydligen:
¤ Öka blodflödet i hjärnan
¤ Hjälpa barn med ADHD att koncentrera sig
¤ Öka kreativiteten
¤ Minska belastningen på den sympatiska delen av hjärnan, vilket leder till mindre ilska och upprörda känslor i stressade situationer.
Grymt! Men vad är det för organisation?
Det är lätt att dra paralleller till NLP, Alexander Technique med mera, som åtminstone för min del har levererat allt vad de lovat och lite mer. Jag är av natur lite skeptisk mot organisationer som säger sig vara ”non-profit” men samtidigt tar hutlösa priser för sina kurser och seminarier, men de få gånger jag betalat för liknande utbildningar har det varit värt varenda krona. Nu ämnar jag inte betala ett öre för att lära mig TM, men likt förbannat tänker jag lära mig det på något sätt. Exempelvis denna how-to-guide till TM. Brain Integration, here I come!
Hoppas ni orkade igenom hela texten!
Får även passa på att nämna att dr Travis var en väldigt trevlig och intelligent man, vars studier jag definitivt kommer följa framöver. Ska bli intressant att se vad hans nuvarande studier på professionella musiker (klassisk musik, såklart) kan komma att visa. Det kommer naturligtvis följas upp här, så småningom!
Sparat under: Personlig utveckling, Skoj | Etiketter: Bengt, kreativitet, kreativitetsövning, two minute story
Jag gjorde för några dagar sedan en övning i kreativitet som går ut på att skriva en berättelse på så många ord som möjligt på två minuter. Fokus ligger alltså på att klämma fram så många ord som bara går, inte att det ska vara sammanhängande eller vettigt. Mitt resultat ser ni nedan.
En liten banan vid namn Bengt letade på slottet efter en kossa som skulle mjölka i ett glas åt honom. Med lite honung och ingefära blev det sedan en bitter dryck som smakade gott och nyttigt. Hur många sådana han druckit visste han inte, men Bengt letade frenetiskt ändå. På fredag ska han besöka sin mormor och då kommer han träffa ankdammen och dess invånare. Lite fler än hälften av dem bär grön-röda mössor likt tyskarna, och därför tuggar de gräs i mungipan.
När han träffat ankdammen ska de sedan tvätta vit tvätt och äta bagels. Med smör och ost.
Efter middag kommer de åka bil tills de kräks och då åker han hem. Tack. Hej!
Viss korrekturläsning har skett. Fråga inte vilka substanser jag skrev detta mästerverk på! =P
Seså, posta nu era egna 2 min stories! Kram!
Sparat under: Musik, Personlig utveckling | Etiketter: awesome, black clouds & silver linings, dream theater, laphroaig
Sparat under: Personlig utveckling | Etiketter: comfort zone, målsättning, motivation, nlp, tony robbins, unlimited power, visualisering
Bevisligen finns det inget starkare sätt att motivera sig själv än genom att sätta upp mål och sedan leva sig in i målbilden helt. Se det man ser, känna det man känner och höra det man hör när man precis uppnått sitt mål. Man lurar hjärnan att man redan är där, och vips är man där i verkliga livet också. Eller ja, nästan så lätt är det iallafall!
Eftersom jag själv försöker styra upp diverse livsprojekt, och dessutom är intresserad av personlig utveckling och ”framgång” i allmänhet, så sitter jag nu med Unlimited Power av Anthony Robbins och gör diverse övningar. I en av dessa ”tvingas” man som läsare leva sig in i ett scenario där man uppnått sitt största mål för året. Sedan ska jag skriva ned alla ”subtonaliteter” kring detta, hur det känns, hur det ser ut, hur det smakar… You get the point!
Varför är det då så att jag inte vill? Jag känner ett undermedvetet motstånd mot att göra den här övningen. Är det mitt undermedvetna som desperat försöker få mig att inte ändra på mitt liv för mycket, eftersom det trivs som det är och inte riktigt vågar släppa taget? Vem vet..?
Jag vet iallafall att det enda sättet att ta sig bortom den här känslan är att göra klart uppgiften trots känslorna. Att kliva utanför sin comfort zone är alltid nyttigt, oavsett sammanhang. So, without further ado beger jag mig tillbaka till anteckningsblocket! Later!
Sparat under: Personlig utveckling | Etiketter: inre glöd, inspiration, livskraft, solros
Ibland hittar man inspiration i de mest otippade sammanhang.
Det finns många människor som varit med om hemskheter av olika slag. Olyckor, brott och otur har försatt otaliga i situationer där ens livslust äventyras. En del reser sig med nytt mod och går starkare ur händelsen, de flesta tyngs av dem resten av livet.
Vad är det som gör att en del människor kan överleva bränder och flygolyckor, spendera sina liv i rullstol med svåra smärtor, och sina öden till trots leva ett långt, livfullt och lyckligt liv?
Svaret är solklart: Skillnaden mellan liv och död, lycklig och olycklig, är ens mentala inställning. En inre glöd som håller en vid liv, som gör att man ser möjligheter istället för svårigheter, ser det positiva i varje händelse.
Ett bra men otippat exempel på detta är min stackars solros, vars stam knäcktes av en illasinnad badhandduk härom veckan. Ledsen över min förmodade förlust ställde jag undan femliterskrukarn i badrummet. Den kvarvarande delen av stammen, med endast ett bladpar kvar, tänkte jag plocka bort när den torkat upp och dött.
Två veckor senare kanske ni anar min förvåning när solrosen, helt utan tillgång till vatten eller direkt solljus, har frammanat två nya skott med massa små söta blad på!
Maken till livskraft får man leta efter! Ska se om inte jag kan rota fram en bild på det lilla livet också =)
Tanken var ju att jag skulle slänga resterna och plantera om en annan blomma i den krukan, men nu ska min tappra lilla solros få bo kvar. Jag hoppas det kommer två små, fina blommor ur den så småningom! Och så ska jag försöka se på motgångar på samma sätt som blomman.
Om någon bryter nacken av dig, låt det växa ut två huvuden!
Nä, inget jättebra motto.. Men ni förstår idén!
Sparat under: Jobb, Personlig utveckling | Etiketter: antagningsbesked, event, Jobb, ledarskap, PS Communication, psykologi, skola, studera.nu
Då var man igång igen med eventarbete för PS Communication. Under den kommande veckan springer jag runt på Heden och i Kviberg och hejar på stackars fotbollsspelare som råkar hamna i min väg.
Vi ska vinna, vi ska ta dom!
Vi ska spela bollen av dom!
Idag var mest en introduktion, där vi lärde känna de andra i teamet, blev briefade i hur det skulle gå till under veckan, osv. Att gå igenom all utrustning och köra golfbil var dagens höjdpunkt! Hade aldrig kunnat föreställa mig att det kunde vara så roligt att sladda runt med en eldriven leksak på fyra hjul, men spåren i gruset talade sitt tydliga språk! Därmed ser jag fram emot en toppenvecka! Nice!
Väl hemma efter 4h sömn följt på 8h jobb möttes jag av ett väldigt trevligt (men inte allt för oväntat) besked. Jag blev antagen till samtliga (fem!) kurser jag sökte till hösten (utöver ordinare programmet, 100% studiefart).
I höst tänker jag inte läsa fullt så många kurser, vilket har visat sig sätta prov på ens engagemang och disciplin, utan jag nöjer mig nog med 2-3 stycken.
Men de är ju ack så intressanta! Idrottspsykologi, Kognitiv psykologi A, Ledarskap på distans, med flera. Blir nog en kandidat i psykologi i framtiden!
Nu känner jag att energin börjar sina. Ska skicka iväg nästa ansökan till PS Communication, filura lite på vilka kurser jag vill läsa till hösten, och sen slänga mig i en soffa med en iskall öl, en bit choklad och en god bok!
Kram på er!
Sparat under: Personlig utveckling
Idag har varit en m ycket speciell dag. På gott och ont.
Redan igår fick jag beskedet att farfar blivit sämre. Farmor trodde inte att han hade mycket tid kvar. Det kändes sorgset, men det var dags nu.
Ingen ska behöva lida så länge av en så grym sjukdom.
Idag. 20 minuter innan väckarklockan ska ringa störs jag i mitt undervetna av något. Jag vaknar av vibrationerna från mobiltelefonen, på andra ändan väntar pappa. Jag hör på hans röst att något är annorlunda, och redan då vet jag vad som har hänt. Min farfar, Birger Lindgren, gick bort i morse, den 1 juli 2009.
Det är första gången en nära familjemedlem går bort. Min gammelmorfars bortgång minns jag inget av, mer än att jag fick en vacker tavla som jag sett i hans hus.
Det här var mer påtagligt. Det här gjorde ont.
Samtidigt infinner sig en känsla av lättnad. Nu får han vila. Nu får han fred.
I nästan tio år led min farfar av något av det ohyggligaste som finns på vår jord. Alzheimers sjukdom, ofta kallad … anhörigas sjukdom. Att tvingas bevittna hur ens vän, familj eller käraste långsamt förtvinar till oigenkännlighet, hur deras minne och verklighetsuppfattning förvrängs, hur de snart inte längre den person de brukade vara. Det finns inget värre.
Därför är det med lättnad jag tar emot beskedet. Min farmor kan nu återgå till att minnas min farfar som den härliga man han brukade vara, istället för att dagligen bevittna hans lidande.
När jag skriver detta letar sig tårarna fram. Jag kan inte föreställa mig vilken hemsk tid det måste ha varit. Men nu är det över, nu får vi minnas farfar med heder och kärlek istället för ångest och medlidande.
Jag minns min farfar som en glad och intelligent människa, med mycket kärlek över till sina barnbarn. Många är minnena från besöken i deras hus i Bagarmossen, och sommarstugan i Ingarö. Det enda jag ångrar är att jag inte fick lära känna honom bättre, få del av hans livserfarenheter och visdom, minnen och berättelser från förr.
Därför väljer jag att se detta som en möjlighet för mig att öppna mina ögon för omvärlden, att ta del av den visdom och kärlek som finns runt om mig idag, istället för att i mina fantasier tänka vad jag kunnat göra annorlunda i mitt liv, eller vad jag ska göra sen, i framtiden. För trots allt så är det faktiskt nuet som räknas. Det är det enda som är säkert, tillförlitligt och sant. Ingen vet vad som händer härnäst, så varför riskera att missa det du vill göra för att du sköt upp det till fördel för ”annat” som i slutändan inte räknas?
Varför inte ta all den tid man lägger på att slötitta på TV, oroa sig för måsten, bråka med människor man borde älska, och spendera den på att göra sitt och andras liv lite bättre och lyckligare? Den tid du spenderar på att få dig och andra att må bra, till skilland från den du bara slösar bort, kommer du att se tillbaka på med sann glädje.
Jag har inte varit någon världsmästare på det här själv, men insikten som behövdes för att verkligen tända lågan till liv upplevde jag idag, och därmed är resan påbörjad.
Mina första staplande steg tog jag med en gång. Huset som jag bor i ligger granne med ett hem för demensvård, och en stackars äldre herre ser man ganska ofta ute på parkeringen, iklädd kostymbyxor och skjorta. Den här stackaren råkar ofta i trubbel, då han inte är riktigt frisk och tämligen förvirrad. Ofta ser man honom ståendes på en parkeringsruta, i gassande sol, timme ut och timme in.
Att ingen anhörig eller i personalen på boendet finner något sätt att hjälpa honom finner jag hjärtskärande. Är det så jag kommer behandlas när jag blir gammal och oförmögen att ta hand om mig själv? Nu tänker jag förvisso hålla mig i både fysiskt och psykiskt topptrim de närmaste 100 åren, men man vill gärna ha något att luta sig tillbaka på om det går snett!
Hur som helst, med 30 grader varmt i skuggan och inget tecken på att vilja gå därifrån måste den stackaren ha haft det ganska besvärligt. Mitt första steg till en mer kärleksfull värld blir således att jag går och köper en flaska iskallt mineralvatten, då jag misstänkte att en glass hade smält fortare än den stackars gubben hade klarat av att äta den. Väl tillbaka på parkeringen hälsar jag glatt på honom där han står, och till min glädje så tycks han vänligt lagd och gör något som kan liknas vid en hälsning tillbaka. Jag frågar om det är varmt, och han nickar långsamt på huvudet, varpå jag skruvar upp korken på flaskan och gestikulerar åt honom att dricka.
Plötsligt lyser något till i ögonen på honom, han fokuserar blicken på flaskan och sträcker sig mot den. Han låter sig väl smaka och ger ifrån sig ett belåtet ljud när den svalkande drycken ger sin effekt. Han försöker lämna tillbaka flaskan men jag menar på att han behöver den bättre än jag, ger honom korken och klappar honom på axeln.
Det leende som möter mig går inte att beskriva. Den genuina tacksamhet och glädje han utstrålar rör mig djupt, och först nu förstår jag den djupa personliga belöning man kan stöta på inom till exempel sjuk- och äldrevården. Det händer att jag skojar med min vän Cathrine om hennes jobb inom den senare, och varje gång så har hon svarat att den glädje och tacksamhet man möts gör allt slit mödan värd tusen gånger om.
Det känns fantastiskt att ha gjort denna upptäckt i mitt inre, och jag har redan beslutat mig för att på något sätt kunna sprida vidare den kärlek och hälsa som givits mig. Det har alltid känts naturligt för mig att skänka pengar till välgörande ändamål, stödja Greenpeace och Amnesty International. Nyligen gick jag med i Humanisterna, och jag ämnar stödja Mensa i deras arbete för begåvade barn. Vad jag inte gjort tidigare är engagerat mig personligen, med tid och arbete, för dessa syften. Det känns som det kan vara dags nu!
Med en ödmjukare och mer kärleksfull inställning till livet tror jag att man får mycket mer gjort. Åtminstone saker som betyder något. Att man dessutom kan ta sig tid att leva i nuet, försöka uppleva hela världen omkring sig och inte bara fokusera på nästa oundvikliga huvudbry som kommer fördunkla ens liv imorgon.
Jag tog alldeles nyss en lugn promenad i ett skogsområde strax intill där jag bor. Under en halvtimme ägnade jag mig helt åt de intryck som skogen hade att bjuda på, med enorma träd, färgsköna blommor och vacker fågelsång. Jag kände i kroppen hur jag höll hela omvärlden i min hand när jag nyfiket sökte mig runt bland stigar och spår. Varje läte, varje syn, varje andetag kändes i hela kroppen. Det var magiskt!
Jag må ha sett löjlig ut där jag rörde mig runt med världens största leende på läpparna, men vad spelar det för roll? Det är så här livet alltid borde vara!
Varje ögonblick har potentialen till att vara magiskt. Se dig omkring, se skönheten och magin i naturen omkring dig, i djur och människor i din närhet. Öppna dina inre ögon för världen, och världen kommer öppna sig för dig.
Jag tänkte avsluta det här inspirerade inlägget med en lite cheesy bild på vacker natur, men ingenting jag hittar kan komma i närheten av det jag kände på min lilla tur i skogen. Detta får duga som substitut idag:
